Nja, den behöver nog inte vara vinkelrät, men i de flesta fall mäter man mot oregelbundna objekt, så vissa ytor är rimligt vinkelräta. Ett snötäcke bildar nog en rätt bra "spegel" för ultraljud, och infallsvinkel är ju som bekant detsamma som utfallsvinkel, så mängden ljud som skickas tillbaka blir nog rätt liten.
Hmm, det var ett rätt uselt datablad för denhär typen av frågor, men om man kollar på diagrammen så verkar strålen vara kring 60cm på lite avstånd. Det i sig är ju inte så illa, men den har ju 2,5cm upplösning, vilket inte är så bra för snö, så av flera orsaker vill man nog absolut vinkla den rätt hårt. Då blir ytan som den kommer att mäta på vara kring någon kvadratmeter eller mer. Förvisso, kan man anta att ytan är slät och man får medel-avståndet så går det ju utmärkt att räkna ut höjden, men om man inte kan garantera var någonstans på den ytan som mätningen sker blir det värre.
Råkar det exempelvis bli en liten snö-vall närmast sensorn, eller längst bort från sensorn antar jag att den påtagligt starkare reflektionen som kommer bli från den vinkelräta reflektionen kommer vara den mätpunkten som noteras av sensorn. Då skiter sig all form av uträkning.
Jag pysslade lite i ett tidigare liv med ett projekt där jag med en svepande laser försökte identifiera objekt på 20-30m avstånd, vilket visade sig vara betydligt knepigare än jag räknat med. Då har dock avståndsmätande lasrar *betydligt* trevligare egenskaper än ultraljudsmätare.
Fast egentligen, om man byggde en scannande laser som regelbundet gick över tomten kunde man både använda den för att mäta snödjup och att kontrollera att ungarna plockat undan leksaker från gräsmattan innan gräsklipparen ger sig ut...
Fan att man inte har en obegränsad budget.
